Fri som en fågel
Skogspromenader är bland det bästa jag vet! Vare sej jag vill motionera, meditera eller rensa skallen skallen är jag helst ute i skogen och går, gärna barfota också men det går ju inte just nu.
Jag har kännt ett tag att min situatuion inte funkar nå mer och förra veckan när magen krångla och jag kände mej näst intill febrig (tecken på att det är dags att göra något åt situationen väldigt snart) var jag ute i skogen å traska.
Hade dock ingen energi så orkade inte gå så mycket utan satte mej på en bänk bredvid en tall (alltid dessa tallar) och solade. Efter en stund hör jag en liten fågel som sitter ovanför mej och kvittrar och jag lyssnar. Och jag känner i hela kroppen precis hur fågeln känner sig när han sitter där ensam på en gren i skogen i vårsolen och bara visslar. Han är helt fri! Och den frihetskänslan jag kände genom fågeln var bland det skönaste känslor jag känt!
Efter ett tag hör jag även beatet och texten "I've got to break free" i mitt huvud.
Jag visste på en gång vad jag var tvungen att göra och jag kände känslan som jag eftersträvade, även fast känslan inte var min just då utan fågelns och själv var jag långt ifrån den känslan just då.
Men det är jobbigt att följa känslan när jag vet att den går emot andras normer och jag kan nog till och med ses som "misslyckad" i andras ögon.
Men egentligen har jag inget att välja på och jag vet att det jag känner alltid är rätt för mej, spelar ingen roll vad andra tycker.
Så igår äntligen, efter samtal och stöd av mamma fick jag tillräckligt med energi för att rensa ut alla papper som har med soc och arbetsförmedlingen att göra, mejlat coatchen och brytit helt. Och när det var gjort fick jag ytterligare mer energi och plockade lite hemma (har haft så lite energi på sistone att hela lägenheten och jag bara stagnerat).
Idag för första gången på länge kom jag upp tidigt ur sängen (trots att jag kom i säng väldigt sent igår så har inte fått mycket sömn alls) och kände glädje trots att jag var så fruktanvärt trött. Och jag känner till och med frihet! Jag är inte riktgit fri som fågeln än men jag är på väg! Och jag är på rätt väg!
Och jag har ingen aning om vad som händer nu men jag tar ett steg i tagen och jag kommer framåt och jag känner full tillit till att jag kommer dit jag ska.
"Ibland måste man våga stänga dörrar bakom sig för att kunna öppna nya framför sig"
Jag har kännt ett tag att min situatuion inte funkar nå mer och förra veckan när magen krångla och jag kände mej näst intill febrig (tecken på att det är dags att göra något åt situationen väldigt snart) var jag ute i skogen å traska.
Hade dock ingen energi så orkade inte gå så mycket utan satte mej på en bänk bredvid en tall (alltid dessa tallar) och solade. Efter en stund hör jag en liten fågel som sitter ovanför mej och kvittrar och jag lyssnar. Och jag känner i hela kroppen precis hur fågeln känner sig när han sitter där ensam på en gren i skogen i vårsolen och bara visslar. Han är helt fri! Och den frihetskänslan jag kände genom fågeln var bland det skönaste känslor jag känt!
Efter ett tag hör jag även beatet och texten "I've got to break free" i mitt huvud.
Jag visste på en gång vad jag var tvungen att göra och jag kände känslan som jag eftersträvade, även fast känslan inte var min just då utan fågelns och själv var jag långt ifrån den känslan just då.
Men det är jobbigt att följa känslan när jag vet att den går emot andras normer och jag kan nog till och med ses som "misslyckad" i andras ögon.
Men egentligen har jag inget att välja på och jag vet att det jag känner alltid är rätt för mej, spelar ingen roll vad andra tycker.
Så igår äntligen, efter samtal och stöd av mamma fick jag tillräckligt med energi för att rensa ut alla papper som har med soc och arbetsförmedlingen att göra, mejlat coatchen och brytit helt. Och när det var gjort fick jag ytterligare mer energi och plockade lite hemma (har haft så lite energi på sistone att hela lägenheten och jag bara stagnerat).
Idag för första gången på länge kom jag upp tidigt ur sängen (trots att jag kom i säng väldigt sent igår så har inte fått mycket sömn alls) och kände glädje trots att jag var så fruktanvärt trött. Och jag känner till och med frihet! Jag är inte riktgit fri som fågeln än men jag är på väg! Och jag är på rätt väg!
Och jag har ingen aning om vad som händer nu men jag tar ett steg i tagen och jag kommer framåt och jag känner full tillit till att jag kommer dit jag ska.
"Ibland måste man våga stänga dörrar bakom sig för att kunna öppna nya framför sig"
Kommentarer
Postat av: jossan
Starkt Soffi, mycket starkt! Klokt att lyssna när t.o.m kroppen säger ifån, välmåendet är det viktigaste! Kände så när jag bröt med Bokia, ich det är fan i mej det bästa jag någonsin har gjort! Och så händig, underbar och Superman som du är - så kommer det gå jättebra för dig med! kram från jossa
Postat av: Sofia
Jag sa det igår och jag säger det igen, du är underbar Jossa! :D Tack!
Trackback
